Gillar!

Flaskor med olika frön och torkade bär och frukt på komferensavdelningen. Bra hotell!

Hemlängtan och träningsvärk

Våra powerwalks under de här tre dagarna har verkligen varit effektiva. Jag har träningsvärk. Men jag är mycket tacksam för att min kollega har fått ut mig.
Nu är det sista dagen på kursen och jag har lärt mig massor men nu har jag hemlängtan. Vill hem och krama mina barn nu.

Dagens sammanfattning

Idag blev det en härlig morgonpromenad tack vare min kollega som ”tvingade” ut mig. Vi gick en halvtimme i raskt tempo genom Göteborg. Sen åt vi en god hotellfrukost och jag kunde välja goda och hälsosamma alternativ. Sen ska jag ärligt säga att jag har ätit kakor idag. Det märks att jag är nere i en svacka just nu. Det var gott med kakor men det får vara bara idag. I morgon får det blir nyttigare alternativ.

Det blev en runda till i eftermiddag men i lite mer lugnare tempo och med lite shopping. Stegräknaren stannade på 9250 steg! Det var bra tycker jag.

 

Nu är jag jättetrött och ska lägga mig i sängen och se på tv. Saknar min familj men jag får träffa dom i morgon.

Godnatt!

Tack kollega!

Min kära kollega håller mig i gång 🙂 Efter att ha suttit en hel dag och lyssnat på våra föreläsare snörade vi på oss träningskläderna och drog ut i Göteborg på en riktig powerwalk. Jösses vilket tempo hon höll. Men skönt var det och stegräknaren har stannat på över 8000 steg. En bra dag!

Sen föreslog hon att vi skulle gå en runda innan frukost också och det kunde jag inte tacka nej till så vi ska ses kl 7 i morgon bitti i lobbyn och ge oss ut på ännu en powerwalk.

Härligt!

Göteborg…igen

I morgon bär det av till Göteborg för en tredagars utbildning i arbetsrätt. Ska bli spännande tycker jag men jag kommer att sakna mina små. Har tyvärr hamnat i en rejäl svacka när det gäller vikten. Pratade med en jobbarkompis om det och jag räknar med att hon kommer att ge mig lite ”sparkar i baken” under Göteborgsvistelsen för hon ska nämligen också dit. Hon var noga med att påpeka att jag skulle packa lite träningskläder för vi skulle ut promenera på eftermiddagarna. Skoj ska det bli!

Tänker på barnen :-)

Är på Hotell Nissastigen i Gislaved. Hittade denna härliga skylt där:

Kommer helt klart åka hit med barnen och äta på deras härliga restaurang.

På väg

Känns som jag är det hela tiden nu. På väg…. På många olika sätt. Idag är jag på mot en kurs i coachande förhållningssätt. Ska bli roligt. Men efter en strulig morgon hemma är jag sen och tankarna är inte riktigt på väg på samma håll som resten av kroppen. Ska försöka landa nu.

Längtar efter vintersol…

Såg denna bilden och insåg att jag längtar efter soliga, kalla vinterdagar. Visst ser det härligt ut?

En bra och dålig dag

Halsont och deppig startade jag denna onsdag. Började dagen med ett samtal med två personer som inte var sams. Men samtalet slutade i samförstånd om att ibland har man skitdagar när stubinen är kort och man pratar innan man tänker. Inget illa menat och alla skakade hand. Skönt.
Gick hem klockan ett med halsont och huvudvärk. Tog ett sockeråterfall och stoppade i mig kakor, bullar och glass. Orkar inte ens bli riktigt upprörd över det. Gjorde pappersdockor åt barnen och nu tänker jag dricka the och spela Minecraft innan jag går och lägger mig.

Ny dag i morgon!

Depression

I december 2007  mådde jag riktigt dåligt och hamnade i en depression. Var sjukskriven hela 2008 för en utmattningsdepression. En sak jag lärde mig då var att har en person en gång haft en depression så får man det mycket lättare igen. Googlade lite snabbt nu och hittade bla denna intressanta sidan för de som vill läsa mer. I dag var jag på ett årligt återbesök på öppenpsyk. Sen år 2008 har jag nämligen ätit antidepressiv medicin, Sertralin. Jag har försökt i två omgångar att sluta men jag lyckas inte. När jag slutar äta så kommer känslan av nedstämdhet som ett brev på posten. Idag bestämde jag, i samråd med min läkare, att öka dosen något för det är en jobbig tid av många olika orsaker.

När jag kom tillbaks till jobbet så började jag fundera. Enligt Läkemedelsverkets statistik så lider ca 5 % av Sveriges befolkning av en depression. Ca 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män kommer någon gång under livet drabbas av en depression som kräver behandling. Men varför pratar vi inte mer om detta?  Jag har en bra relation till mina kollegor men ändå tvekade jag att berätta vad jag hade varit när en frågade. Ett läkarbesök på vårdcentralen för någon fysisk åkomma hade jag inte tvekat om. ”Jag var hos läkaren för jag har så ont i örat”. Eller…”Ryggen spökar för mig så jag var tvungen att gå till sjukgymnasten”. Men att jag var hos en läkare på öppenpsyk för att prata om mitt psykiska mående sitter långt inne. Det är så irriterande tycker jag. Psykisk ohälsa är ett stort problem i vårt samhälle idag och kostar mycket pengar  och orsakar mycket lidande men vi vågar knappt inte prata om det.

När jag pratade med läkaren idag så insåg jag att höstmörkret troligtvis påverkar mig mer än jag trott. Insåg att det var inte första hösten som jag har upplevt som jobbig och det var en av anledningar till att vi ökade dosen något. Förhoppningsvis kan jag minska dosen till våren när solen kommer och kanske vara bättre beredd nästa år när mörkret kommer.

Hjärnkoll är en mycket bra sida på nätet. Titta in där och läs!