Inspirationen tryter…

Är just nu inne i en period då min inspiration och energi är låg. Det som finns går till jobb och familj. Har insett att jag påverkas mer än vad jag trott av mörkret som nu har svept in över vårt land. Jag sitter på mitt kontor och tittar ut ljuset men när det är dags att gå hem så skymmer det redan. Gillar inte det 😦  Men det är en stor glädje för mig att mina matvanor verkar ha ändrats permanent. Jag är noga med vad jag äter och stoppar i mig. Äter inget godis, inga kakor och försöker verkligen hålla nere på sockret. Och det är bara att konstatera att jag mår bättre när jag äter bättre. Skönt är det! Motionen är mitt dåliga samvete just nu. Behöver verkligen röra på mig men får inte till det. Bortförklaringar, jag vet. Är så irriterad på mig själv. Men jag tänker glädjas åt att maten fungerar och att jag går inte upp i vikt längre utan långsamt ner.

Nu är det dags att lägga mina små gullungar. Julia, som fyller fyra i februari, har kommit in i en period med ett fruktansvärt humör. Hon blir arg för det minsta lilla och tar i från tårna. Jösses, att det kan finnas så mycket känslor i en sån liten kropp. Konstigt.

 

Underhållning

Min dotter spelar teater för mig. Det är roligt att lyssna på henne. Fantasin har inga gränser och leksakerna får vara med på fantastiska äventyr. En sko bli en båt och kossan och stenen blir bästa vänner.

Halloween

 

Det är inget som vi egentligen firar i vår familj men barnen tycker det är roligt med lite spöken och bus så jag ordnade en spökmiddag i kväll. Barnen och jag hade gjort spöken i papper som vi hängt upp i köket. Flera dinglade från kökslampan. Sen dekorerade jag bordet med låtsasinsekter (blääää) och begravde ett fejk avhugget finger i pommes friten och låtsasisbitar med insekter i drickat. Det blev rättså lyckat! Lite levande ljus så blev det en rättså härlig stämning kring köksbordet. Ibland behövs det inte så mycket för att liva upp vardagen lite grann 😀

 

Se upp för spökena där ute… 😉

Lunchpromenader

Älskar mina lunchpromenader. Varje måndag och onsdag ger jag mig ut och gå en runda. Ibland hakar någon kollega på, ibland går jag själv. Oavsett så är det så skönt att få komma ut i friska luften, sträcka på sig lite och rensa tankarna. Det är inte bara motion utan även avslappning, stresshantering och nedvarvning. Idag var jag inte på humör att gå snabbt så jag gick sakta och bara tittade på allt. Alla vackra löv, trädgårdar som jag passerade, den lilla gråa katten som satt på en trappa. Det blev en skön kontrast mot jobbet. Så på onsdag kör jag nästa lunchpromenad. Längtar redan 🙂

 

Äckelvarning

Sonen har köpt en låda full med skämtsaker. Han och lillasyster tycker det är jätteroligt. Framförallt när de lyckas överraska mig med lite diverse saker i tomaterna som jag håller på och hacka.

Sjuka barn

Ett barn blir friskt och ett annat blir sjukt. Så är det alltid. Sonen är frisk nu och då blir ju givetvis lillasyster sjuk. Började i går eftermiddag med hög feber som höll i sig hela natten. Sen idag har hon varit piggare, febern gick ner och hon var uppe en del. Sen framemot kvällen så blev hon hängig igen och febern kom tillbaks. Så det är sjukstuga som gäller här hemma. Jag börjar inse att jag får nog vabba på måndag.

Ledsen son och ledsen mamma

Min son, Sam, är sex år gammal och började förskoleklassen och fritids efter sommaren. Han har många kompisar, är omtyckt men är ändå ledsen när jag lämnar honom. Det skär ju i mammahjärtat när han står där och tårarna ramlar nedför kinderna och han säger; mamma, gå inte. Usch och fy, säger jag bara. Enligt lärarna så bli han glad snabbt igen och leker glatt med de andra barnen så det är ju bra. Men för mig går det inte över lika snabbt.

Är helt slut

Efter två dagar hemma med en pigg dotter och en sjuk men inte jättesjuk son så är jag slut. Jag älskar mina barn över allt annat men det ska bli skönt att jobba i morgon och få sitta och dricka kaffe i lugn och ro 😀 Orkar inte skriva något långt och klokt i kväll. Kan bara konstatera att matmässigt har det varit en bra dag. Det blev fiskgratäng med stekt zuccini och grönsaker till middag och havregrynsgröt till kvällsmat. Var ute och gick en runda i kväll också. Det var mycket skönt att sträcka på kroppen lite och jag känner mig stolt över att jag faktiskt saknar mina promenader de dagar jag inte få till dom.

Lägger ut en bild på min dotter, Julia som just nu är helt tokig i Pokemon. Hon och jag var ute en stund i trädgården i dag och då var denna pinnen hennes pokemon Laistick (tror jag hon döpte honom till) och hon for fram över gräsmattan och gjorde attacker mot andra låtsaspokemon. Hon har fantasi den lilla tjejen! 😀

 

Godnatt och sov gott! Nu ska jag blunda för disk och tvätt och krypa ner i sängen.

Dagen har precis börjat…

Vi är på sjukhuset. Sonen ska kolla sin syn. Han har varit på ögonmottagningen många gånger och han vet precis vart barnens väntrum är med alla leksaker.

Lillasyster är med och passar på att leka också.

Jag är har stegräknaren på mig. Just nu står den på 751 steg men det ska bli många fler innan dagen är slut.

Mitt lilla hjärta gråter

I morse kom min lilla flicka gråtande till mig och kröp upp i mitt knä och sa; ”Mamma, jag vill inte gå till dagis”. Åh min lilla snuttfia 😦 Efter sommaren bytte hon avdelning till en för större barn och hon tycker det är lite svårt. Hon har inte riktigt hittat sin plats. Vad gör man då som förälder? Jag måste ju jobba. Men i mitt hjärta vill jag bara ta henne i min famn och säga; ”Nej lilla gumman, vi stannar hemma.”  Det går ju inte. Däremot har jag lagt ut lite semesterdagar under de kommande veckorna så att hon ska få lite andningpaus. Den första blir nu på fredag. Då tar vi långhelg och är hemma och myser och vilar.

Det är så svårt när dom är ledsna precis vid lämningen för mitt hjärta säger till mig att följa med dom in. Stanna en stund, tills dom inte är ledsna längre och då gå. Men jag har provat det när min son hade en period när han var ledsen och det hjälpte inte. Han blev bara ännu mer ledsen när jag till slut gick. Nej, det ”bästa” har hittills varit att göra lämningen hyfsat snabbt, kram, puss och sen vinka i fönstret. Se glad ut så länge man ser barnets ledsna ansikte och sen gråta när man har kommit runt hörnet.

Åh shit vad det är svårt att vara förälder.